Lennie var en vanlig 17 årig tjej förutom att hon inte hade en mamma. För Lennie gjorde det inget då hon blev älskad tillräckligt av sin mormor, morbror Big och Bailey, Men allt ändras den dag då Bailey dör.
Lennie förändras då hon möter Joe den söte musikintresserade killen, den alla tjejer drömmer om, men samtidigt finns Baileys pojkvän där. Lennie får passa sig, ett snedsteg kan leda till en katastrof.
Jag tycker att Lennie verkar finnas i skuggan av sin syster, men när sedan Bailey dör finns inget hon kan gömma sig bakom och hon blir en självständig person.
Miljön i boken känns så levande, man känner doften från mormoderns rosor i trädgården, hör vattnet forsa fram i floden.
Jag gillar Lennie, och hela boken för den delen. Lennie är en stark person, hon tar sig igenom sorgen genom att skriva och minnas, minnen över Bailey. För vem skulle inte sörja över sin syster?
